Fetma-monstret vs Anorexi-kossan
Alltihop bottnar nog i min livshistoria ca 15 år bakåt i tiden tror jag.
Ni förstår för ca 15 år sedan led jag av anorexi, jag är ju som ni vet 179 cm lång, och då vägde jag 44 kg. Jag kollade allt jag åt, räknade noga alla kalorier etc och var alltid noga med att träna bort precis allt jag hade ätit och lite därtill och stod på vågen hela tiden (efter mat, efter sömn, efter träning t om efter toabesök). Men på något sätt lyckades jag ta mig ur allt detta (kompisar och dietister) och 2 år senare hade jag gått upp till 50kg och mådde ganska bra. Det var då jag blev gravid med min dotter, och något underligt hände i min kropp. Under de nio månader jag var gravid gick jag upp hela 52 kg, vägde alltså helt plötsligt 102 kg på förlossningen. Läkarna förklarade det för mig, jag hade tydligen någon sorts ämnesomsättningsrubbning (långt ord :) ).
Det första året hände ingenting på vågen, och jag vågade ju inte börja banta igen med rädsla för att hamna i anorexi träsket igen. Men 2 år senare så hamnade jag i chocktillstånd när jag plötsligt blev lämnad för en annan i det förhållandet jag var. Jag menar jag kom inte ens upp ur sängen, min bästa väninna var tvungen att komma med potatismos från grillen och i stort sett mata mig. Tog mig 3 månader att ta mig ur det och helt plötsligt visade vågen 72 kg. Jag var jättenöjd med den vikten, man kan väl säga att jag hade hittat min trivsel-vikt.
Sen gick det ett par år och jag pendlade mellan 72 och 85 kg upp och ner, och sen blev jag gravid med tvillingarna. Återigen något fel på ämnesomsättningen och gick upp till 120 kg! Tre månader efter förlossningen hade jag gått ner till 95 kg och ytterligare några månader efter stod jag på 83kg. Jag bantade inte men återigen blev jag lämnad, eller ja...jag lämnade eftersom jag kom på att han gick bakom ryggen på mig. Och på något sätt är jag väl en av dem som inte äter så mycket när jag är själv.
Träffade mitt livs kärlek ganska snart därpå och vägde då 82 kg, och har under våra fyra år tillsammans gått upp ca 20 kg. Har efter det börjat minst 10 ggr med olika bantingskurer, köpt tabletter online, sopp diet, svält diet, men aldrig hållt det mer än en vecka max.
Jag har varit helt beroende av Coca Cola, brukade dricka ca 3 liter om dagen ett tag, totalt beroende av godis etc.. Men har nu gett upp allt...
Nu undrar ni väl varför jag berättar allt detta??
Jo ni förstår, efter att ha tänkt igenom saker idag när inget hade hänt på vågen inser jag att jag just nu befinner mig i ett krig. Inte kroppsligt men mentalt.
Fetma-tänket vs Anorexi-tänket
Jag inser att under de två senaste veckorna har jag stått på vågen ca 2 ggr dagligen, jag blir extremt besviken när ingeting händer, börjar nästan gråta om jag har gått upp lite (och ja, jag är medveten om att man pendlar 2 kg upp och ner). Jag svälter mig sjäv vissa dagar även om jag vet att jag borde äta massor av gånger för att hålla blodsocker nivån jämn. Sen vissa dagar har jag istället vräkt i mig mat och istället tänkt att "jag kan göra något åt detta imorgon". Vissa dagar tränat bort mer kalorier än jag har ätit och andra dagar tänkt att jag orkar inte träna idag, så då har jag istället legat på soffan och latat mig hela dagen.
Inser nu idag att jag måste skärpa mig!
Jag vet ju hur jag ska göra, måste bara göra allt på rätt sätt för jag vill inte att något av monstren ska vinna. Jag vill bara gå ner till 70 kg, det är 28kg kvar och jag har hela året på mig.
Så varför stressar jag så, jag menar 2 kg på 2 veckor är faktiskt inte fy skam.
Jag vet detta men ändå skäller min hjärna ut mig efter noter för att det inte är mer.
Antar att om man en gång varit "sjuk" så kommer man alltid att vara det??
Sjutton oxå....
Frän bloggdesign!
Besök gärna vår blogg, Vi har frågestund just nu :)
http://swiich.blogg.se
heejsan gumman :D min helg har varit jättebra :D själv då? krram
min helg har varit tråkig...jobbat hela helgen ju :(
jobbar imorgon också... känner mig helt mördbultad :(
gumman. jag vet precis hur din lilla hjärna tänker. jag har varit sjuk i bulimi i 10år... vet hur tårarna brände ibland.
Men nu om du vill gå ner i vikt så se då till så att du inte fuskar med maten och svälter dig...du vet ju att det inte funkar då!
Om du vill gå ner i vikt men samtidigt hålla dig frisk...så ät regelbundet...+ att du ska ge dig själv positiv feedback jämt!
hur ofta väger du dig?
Ja :D är super nöjd, känns som ett bra köp :)
okejs :) så kan det vara hur är det med dej då? kram
ta hand om dej nu å va försiktig lova mej inga dumheter :)
