Only Mie

Strandad val...japp det är jag det! Låg i badet och insåg att fan inget händer, blev gråtmild. Visst är det konstigt hur hjärnan fungerar när man väl får en stund för sig själv?? Man kan komma fram till väldigt många självinsikter på enormt kort tid, insåg att fett flyter jävligt bra, därför vägrar magområdet att dyka under vattenytan :S
Och idag har jag kommit fram till ganska mycket:

1. Jag är en ganska bred person, undrar om någon borde klistra fast en lapp på ryggen på mig med ; "Varning bred last"??
Lösning: Banta och träna hårdare.

2. Jag är en väldigt avundsjuk person tror jag, ser alltid personer i min omgivning som jag måste anmärka på. Inser ju till och med själv att anmärkningarna härstammar från min inre röst som skriker: "JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE SE UT SÅ!!"
Lösning: Istället för att anmärka, ge komplimanger (även om det får vissa tjejer att springa sin väg eftersom de då tror att man är lesbisk).

3. Inser att jag för det mesta följer mainstream bara för att göra alla till viljes. Detta är nog det jag är minst nöjd med. För tillfället är jag så långt ifrån mig själv som jag kan komma. Trailertrash suit med jeans och luvtröja är ju mitt motto för tillfället, har ju inte ens tröjan uppvikt på jobbet längre eftersom chefen är rädd för vad patienterna ska tycka om mig om de får se mina tatueringar. Lösning: Hitta tillbaka till freaket som bor inom mig, skit i om andra föräldrar på dagis eller patienter på jobbet tror att man är värsta bitchen. So what I am a bitch and damn proud of it, eller iallafall brukade jag vara det. Men lär känna mig och du inser att jag är faktiskt riktigt trevlig och bara allmänt nice.

Inser också att jag faktiskt saknar mitt röda hår jag brukade ha, iofs, skulle nog blanda upp det med svart idag men ändå.
Bjuder först på två bilder av hur jag såg ut förr i tiden (ca 7 - 8 år gamla):


Och mina tatueringar (och ja, jag vet, jag måste få tummen ur arslet och göra färdigt ryggen så att jag kan påbörja något nytt). Jag är väl inte så förtjust i dem längre eftersom jag gjorde dem för ca 10 år sedan även kallad "min kinesiska period" :)



Och tja...här har ni mig idag:



Svartvit bild jag vet, och inte helkropp heller.
Så går det när man analyserar halvt ihjäl sig.

I slutändan tror jag nog faktiskt att jag bara är rädd för att bli gammal, kanke??
Ja ja, dags att sluta självömka och börja leva livet kanske, eller iallafall sluta skriva nu.

Kram på er!!